En annan slags födelsedag.
Så fyllde jag alltså år. Ja, det var väl lika bra liksom. Om jag ändå skulle gå igenom midsommar som är så starkt förknippat med dig så kunde jag ju lika gärna fylla år också.
Jag är väldigt förtjust i det här med födelsedagar och jag vet inte vad det är för en narcissistisk egenskap men däribland räknas även min egna in. Dock tänker jag att det som är mer drygt än att tycka om att fylla år är att låtsas som att en inte gör det. Jag gillar att bli uppvaktad. So sue me.
Och trots att det där tomrummet i fredags var svårt att fylla och att jag under dagen grät några skvättar så blev jag verkligen det. Först av kollegorna som spelade födelsedagslåt när jag kom till jobbet, lät mig välja lunchställe (indiskt of course) och slutligen dukade upp med favorittårta samt tillhörande champagne- och blomstergåvor. "Från dina grabbar på VG5". De är så bra att jag bara vill gå av på mitten ibland.
Sedan var det tjejernas tur. På kvällen hade jag bjudit över en hel del kvinnliga favoriter varav i princip alla kom. Och jisses vad jag är kär i dem alltså. När jag kände att min egna energi dippade kunde jag bara luta mig tillbaka och le åt deras roliga historier och härliga skratt. Det är så skönt när en har sådana där skatter som underhåller sig själva så enkelt. Och som kramas och pussas och höjer en till skyarna.
Tyvärr har jag inte så många bilder ifrån kvällen då det kändes som att vi var mer upptagna med att vara där. Vilket är lite synd (not egentligen förstås). Men jag hade ju tema. Black & White. Och alla var så snygga. Till och med jag (!). Och det var så fint med allt pynt. Nåväl. Jag ser det som att kvällen bara var vår då på något vis. Och att den finns förevigad i mitt hjärta.
Summa summarum: det var fint att fylla år ändå. Nästa år kommer det vara ännu finare. Framförallt ännu helare.
