Långsammaste tåget i stan.
Tack. Även om jag tycker att du är rätt feg och sådär. Även om jag vet vad vi skulle kunna haft. Eller vadå VET? Det har väl inte jag någon aning om heller. Nä. Jag tror ju bara. Det enda jag faktiskt vet är att jag ler och skakar lite sådär kärleksgosigt på huvudet varje gång jag tänker på oss som något mer.
Men. Som sagt. Jag var klar. Och nu när du äntligen gav mig ett tydligt svar så är jag ännu mer klar (okej, jag kanske inte var så superklar innan). OBS med "klar" menas ej "gråtit floden, byggt bron och kommit över den". Utan mer typ "tuttutnuhartågetlämnatstationen". Sedan att jag stör hela vagnen med att snyfta och lyssna på dåliga olyckliga kärlekslåtar, det är en helt annan femma.
Jag är ju ändå på väg någonstans.