Stark-Saris vs Depp-Saris 1 - 0
Åååkej. Ett skepp kommer lastat med lite mindre drama. Eller ah. Kanske inte. Men ett skepp kommer lastat med lite mindre buhu-drama i alla fall. Jag fick en tanke idag. Samma tanke som jag fick igår när jag städade (paus för resning upp från golvet och tillbaka på stolen igen). Eftersom det var en ganska härlig tanke kände jag att den är värd att komma ihåg. Alltså bloggar jag den.
Den handlade om honom, J alltså. Mycket har jag känt att jag vill få det bekräftat från honom att det "vi hade" var på riktigt. Att jag inte bara var någon symbol för vad han saknade. Utan att jag betytt för honom som han betytt för mig och så vidare. Det har liksom känts väldigt viktigt. Men så kom den här fantastiska tanken, som också blev till en känsla; vad tusan gör det för skillnad egentligen? Hans känslor ska inte påverka min process. Det vill jag inte i alla fall. Nä. Jag vet vad jag känner och har känt och det är ju det som det ska handla om nu.
Sen. Sen vill jag fortfarande ha min revansch när jag är skitsnygg med röda läppar i en bar och han ser mig från andra sidan och bara stannar upp. Kanske att han dreglar lite också. Och springer efter mig när jag vänder om och bara skrider därifrån. Nej men oj, råkade han snubbla på mattkanten också... Förlåt. Vart var jag? Just det! Independent och utan behov av bekräftelse från honom. Jaja, jag sa inte att det var mitt nya sätt att leva på. Jag är som alltid lika glad för det lilla. Har jag tur kan ju det bli det stora.
