Hemskickad och sjuk,

men också nyklippt och solkysst (okej, jag menar solbränd men det slår att vara gråblek i alla fall). Lite som livet just nu. Är sårad och besviken och hopplös men samtidigt glad och tacksam och hoppfull tack vare de helt crazy magiska människorna jag har i mitt liv. Och även om jag egentligen hatar mellanmjölksperioderna så har jag ändå blivit lite tjenis med den här. Vi myser, tar det i vår takt och lyssnar på trött och deppig musik ihop - inte för att vi går ner oss i den utan för att den glada musiken gör oss mer ledsna och påminda om hur vi inte orkar vara just nu. Nä, hörni. Pilla oss bara lite i håret och kramas lite extra så ska ni se att vi fixar resten själva. 
 
Det är fint att inse att jag inte behöver bäras den här gången. 
Allmänt | |
Upp