Just gotta ride it
Mitt folk. Mitt älskade folk. Jag är trött, lite förkyld, sur på vädret, halvgrinig och jobbig för att saker inte vill gå som man tänkt dem (like ever). Men jag lever fint och är lycklig som få. Allt på en och samma gång. Det är väl ändå jag i ett nötskal. Så det gäller att hänga med. Och det gör mina fina så bra så att allt bara löser sig. Och vem vill ha livet i ett schema där allt går enligt planerna? Egentligen inte jag. Inte alls jag. Bara det att jag och min lilla själ är lite ute och åker karusell just nu så vi är lite vimsiga. Och har lite svårt för att behöva ta beslut och inte veta. Och så stampar vi och hänger lite läpp. Men med en massa hjälp från min kärlek fattar ändå jag och själen till slut beslut och gör icke-vetandet till nästan-vetande och snurrar oss fram. Snurrar oss lyckligt fram. 