Barfotafötter genom hela stan
"Jag är kär i dig också."
Och så kunde jag ligga där i några minuter utan att känna att något gjorde ont. Mycket han. Förvånansvärt mycket han. Men också så är det fler som har hjälpt till att lindra den här smärtan jag går och dras med dessa dagar. En ganska rolig smärta om man tänker efter. Eller kanske inte. Men om man ska försöka vara sådär rosa som jag har en tendens att vara så är den nog lite fnissig. Fnissig och självmordstankarond. Längre än så ska vi inte gå. Både för er och för min skull. Alla glada, alla mätta. Jag skulle iallafall komma till ett fett tack. Ett fett tack i fetaste bold för att jag har mina klippor och berg som får mig att gå från eländigaste någonsin till lyckligaste någonsin.
Jag tror på mycket. Bland annat så tror jag, till viss mån, att vissa saker händer vissa människor för att man har resurserna att klara av dem. Dels hos sig själv och dels hos andra i ens atmosfär. Jag har en fin, alldeles stjärnklar atmosfär. Och jag har använt hela den här dagen till att suga in det. Idag fick det onda vänta. Människor var vackra och likaså mitt älskade Söder. Sammanfattningsvis, på min renaste svenska: idag är bra.
