Gör som Petter och tar det tillbaka
Jaha. Här sitter jag och lyssnar på det svenska soundtracket till Mamma Mia och sjunger med. Sådär som man får göra när man är ensam hemma. Ensam hemma. Det var längesen. Vad är det med vår och dagar som fylls och springer iväg? Jag både gillar det och rynkar lite på näsan åt det. Det är ju livet. Förstås. Men det får ju inte bli sådär som när man inte hinner stanna upp och ta in. Då blir tydligen i alla fall inte min kropp glad. Nej, då ska det tydligen strejkas och matvägras och huvudvärkas. Men som tur är kan jag mig själv ganska bra ibland och har därför några knep i bakfickan när sådana där dagar springer omkull mig. Då gör jag som så att jag tittar lite från utanför och ser att "ja, det är lite mycket nu" och "ja, okej då, tyck synd om dig själv ett litet tag då" och "ja, det är okej att ta emot hjälp och klappar på huvudet". Så avslutar jag helst hela processen med att träna mig helt slut och så känns det lite bättre och lättare igen.
Ibland är det Valborg när sådant här händer. Och då har jag tur. För då har jag ledigt dagen efter. Ja, helt plötsligt får jag en ledig dag och får stanna upp och ta in. Nej, nu har jag faktiskt lite koll på läget. Nej, nu är det inte synd om mig längre.Och nej, nu kanske det finns någon annan som behöver mina klappar istället.
Jag älskar hjulet. Älskar alla de där bästa människorna där det i relationerna hela tiden balanseras mellan givande och tagande och känslan av att vara helt hundraprocentigt säker på att på dödsbädden - då kommer det att vara helt jämnt. Det om något är livskvalitet.
