Bit för bit.
Jag borde minska mitt fyllebekräftelsesökande, jag borde sluta tro att jag måste förklara och försvara mig jämt, jag borde inte bry mig om människor som inte tar sig tid till att lära känna mig eller bryr sig om att behålla mig, jag borde jobba på att ha lite mer integritet, jag borde respektera mig själv mer, jag borde ha ett högre värde på mig själv, jag borde inte skriva så många texter om vad jag borde.
Men just nu är det svårt. Just nu saknar jag helt att vara stolt över den jag är och min plats i livet. Just nu känner jag mig mest bortgjord. Även om huvudet säger annorlunda. Jag vet att jag förtjänar att vara lite snällare mot mig själv och förlåta. Så varför ska det vara så förbaskat svårt?
Jag är ju inte det som hänt mig. Inte heller mina misstag. Jag har brister - såklart. Men också så himla mycket annat och mer. Och jag kan ärligt säga att jag nog betalat min fair share för de snedsteg jag tagit. Vad folk som dömer än tänker och tror att de vet om mig så vet de inte ens hälften. Inte vilket bagage jag bär på, vilka hinder jag överkommit och vilka strider jag fortfarande är i.
Det är sådana människor jag ska lära mig att släppa taget om. För det sista de förtjänar är mitt ursäktande för mig själv.
Tack Pinterest för alla hjälpande klyschiga citat. Och tack ni som finns och får mig att känna att jag måste ha gjort något rätt i alla fall.
